Område: Hässleholm / Skåne
Hustyp: Friliggande villa
Antal våningar: 1,5
kWh/år: 16 600
Installatör: Teo-Kyl i Hässleholm

Många järn i elden

– Den här var ett sorgebarn i många år, alldeles för torr. Tills vi fick idén att leda ut kondensvattnet från pumpen via ett rör, och sedan dess trivs växtligheten förträffligt. Se, det riktigt prunkar!

Det är ett aktivt par som möter upp i den trivsamma villan. De är en bit in i pensionsåldern, men har båda kvar en fot i arbetslivet. Birgit, med en yrkesbakgrund inom det militära, fortsätter att jobba en dag i veckan på stadens museum.

– Mycket fint är det, om Hässleholms historia som knutpunkt och garnisonsort. Vi har även Sveriges största modelljärnväg där.

Kjell drev under många år ett lokalt byggmaterialföretag tillsammans med en kompanjon och de sitter fortfarande kvar i styrelsen.

– Våra respektive grabbar har ju övertagit kommandot där borta nu, så vi fäder kan ta det lite lugnare.

Direktel blev för dyrt

Med sina många år inom byggmaterialhandeln är det ingen överraskning att Kjell kan huset och dess drift på sina fem fingrar.

– Det här är ett Modulenthus byggt -71 som tidigare var uppvärmt med direktverkande el. Men det speciella när det gäller uppvärmningen av ett 1,5-planshus som detta är ju att det finns gavelrum både uppe och nere, och det kräver lite extra. Eftersom elvärmen cirkulerar dåligt fick vi ha elementen på i alla rum. Vi har ganska moderna radiatorer i huset, men när elpriset började skjuta i höjden blev det ohållbart.

Grundligt letande efter rätt lösning

– Jag har ju en del kontakter i branschen, så jag började fråga runt för att få en uppfattning om vad vi kunde byta till. Då fick jag snart klart för mig att en luftvärmepump var ett bra val, och om jag bestämde mig för det – då var det Mitsubishi Electric som gällde. Det gillar ni förstås att höra, men så var det.

Sagt och gjort. Birgit och Kjell fick en pump installerad i anslutning till husets trappa, för att kunna verka på båda våningarna. Den sattes in hösten 2002, och knappt tre år senare hade paret tjänat in sin investering. Vintern 2010 fick värmepumpen sin hårdast tänkbara prövning. Under den hårda, långa vintern gjorde den extrema kylan att paret ibland fick kompensera en del med radiatorerna på ovanvåningen, men under årets övriga månader var uppvärmningen fullt tillräcklig. För att helt bli kvitt elen installerades en andra Mitsubishi Electric-pump i december 2011.

– Nu blev minskningen i energiåtgång dramatisk. Vi kunde stänga av ytterligare 16 kW elvärme och redan den första fakturan var 2 500 kr lägre. Jämfört med samma tid ifjor, alltså. Det var ju bitvis riktigt kallt här även den gångna vintern, men det märkte vi knappt av. Minus arton ute, plus tjugotvå inne. Och att de skulle vara så tysta, det trodde jag faktiskt inte.

Det tål att tilläggas att den årliga energiförbrukningen, sedan huset värmes med direktverkande el, har minskat från 23 000 kWh till 16 600 kWh.

Tid att tänka på annat

Men tillbaka till rabatten. Makarna Lind kom av en slump på att de kunde slå två flugor i en smäll. Dels återanvända kondensvattnet från pumpdriften, dels ge nytt liv åt en tidigare närmast ofruktbar del av trädgården. Firman som skötte pumpinstallationen ordnade enkelt med ett avledningsrör, och voilà!

– Jag gillar att sitta i uterummet och spela lite på min gamla saxofon. Uterummet är inglasat, så ingen fara för grannarna. Då är det fint att vila ögonen på blomsterprakten utanför.